Mitt huvud väger femton kilogram förkylningsbesvär och jag kan knappt andas genom höger näsborre. Om 1h8 minuter ska jag stå där vi instämplingsklockan igen, 382 entra 1 för in. Till och med mamma reagerade idag på att jag ofta tycks ha stängningar på jobbet, jo mamma, det är nog som du säger. Men det är ett jobb, och jag kan bränna pengar på tusen olika sätt.

Jag vet att det är en vit grej där på bilden här ovan, men jag vet verkligen inte hur man får bort den där randen. Jag satt och försökte "designa" denna blogg timmar efter timmar för någon vecka sedan, men det hela resulterade bara i ett utbrott utan dess like och en ledsen nittonåring med lite för höga förhoppningar. Så snälla, hjälp. Eller snälla vita linje försvinn! Ge dig av. Lämna mig ifred.

Annars förutom dessa två enorma bekymmer denna söndagsförmiddag så mår jag fint. Jag har lite gratis biobiljetter till vad som tycks ha blivit en fantastisk höst (jag som annars alltid gräven ner mig runt denna tiden på året). Min pojkvän blir seriöst bara snyggare ju mer tiden går och känslorna för honom växer sig bara starkare hela tin'! En riktig klippa den där mannen alltså. Så lika men ändå inte. Vi alltså. Jag + han.